Djurfamiljen

Kattmassage

DSC00197 (2)
Vissa av er kanske vet att jag har gått intro och steg 1 i Hundmassage på Axelsons Animal Massage School men sen insåg jag att det är inte hundar jag vill jobba med, det är katter. Massage är ju ett bra sätt att rehabilitera djur på och Axelsons Animal Massage School har även kurs i Kattmassage men eftersom katten tyvärr har lägre status och rehabiliteras inte i samma mån som hundar så har dom bara en endags kurs i Kattmassage och den är för hemmabruk. Den är 2 Oktober och jag tänkte gå den. Kan nog bli intressant och roligt. Väligt bra och kunna ifall någon av katterna skadar sig eller liknande. Kommer nog även till nytta om jag startar Kattpensionat längre fram. Förhoppningsvis i takt med att katternas status växer så kommer Axelsons utöka Kattmassage kursen också.
När man masserar katter så använder man taktil massage. Man tar alltså inte hårt i katterna utan masserar med mycket lätta rörelser som ger avslappning och därmed ger musklerna avslappning.
Katter är ju väldigt viga och är väldigt bra på att stretcha sina kroppar men ibland kan det ändå behövas massage, tex när:

Katten har fått en fraktur eller luxation, självklart skall man till veterinären först så att dom kan ta hand om skadan, men sen behöver katten rehabilitering och då är massage bra ( Dock skall man prata med veterinär och kanske ringa till Axelsons och fråga om råd så att man gör rätt)
Katten är rädd tex vid bilåkning, veterinärbesök m.m
Katten har förstoppning, då kan massage hjälpa till att få igång magen.
Katten är frusen.

Vad tycker ni? Skulle ni kunna tänka er att massera katten eller få den masserad som en del av rehabilitering? Själv skulle jag kunna lägga mycket mycket pengar på mina pälsklingar så dom skulle bli friska. När jag kikar på våra katters försärkingar så har jag 6000 kr rehabilitering, vet dock inte om massage räknas in där.

Lite smått tillbaka

Hej mina kära läsare 🙂 jag blir så glad att trots att jag inte skrivit på några dagar så har besöks statistiken knappt gått ner. Ni är trogna läsare helt enkelt 😀 Undrar ni hur det är här? Jo vi är förståss fortfarande ledssna över att Andreas moster gått bort men nu tänker vi också att hon har det ju mycket bättre där hon är nu. Hon hade cancer. Jag är helt säker på att hon vakar över oss.
 Jag är ganska ärlig av mig så jag kan berätta att jag tampas med en stark Läkarskräck/Sjukshuskräck just nu också. Som ni kanske vet så har jag problem med mitt knä, knäskålen hoppar ur led (kommer nog bli bra nästan helt bra efter operation) och har fått springa hos läkare för det och min läkarskräck blir bara värre och värre för varje gång. Skall till läkaren på fredag så jag kommer vara nervös fram tills jag varit där. Som tur är så kommer jag få hjälp att bearbeta min läkarskräck, känns skönt att äntligen har en läkare tagit det på allvar och förstår att jag behöver hjälp med det. Det känns ju verkligen konstigt att när man annars är ganska tuff och framåt helt plötsligt blir ett ångestvrak bara för att man skall till läkaren. Men så är det och jag är öppen med det och hoppas det kanske hjälper någon annan som har liknande problem med att söka hjälp. Ni får även gärna maila mig om ni behöver skriva av er om sånt eller undrar något.
I alla fall nu vet ni hur läget är här men det är ju fortfarande en kattblogg så lite kattgrejer skall vi också få med i detta inlägg. När vi ändå är inne på sjukhustemat skulle jag vilja citera en bra krönika som är skriver av mina absoluta favoritkrönikör: Anders Johansson, Kattliv
Ge inte upp stå på er!
Men skaffa en bra försäkring.
Om vår lilla hittekatt Kajsa som nu är sex år har jag tidigare berättat i dessa spalter. En natt vaknade vi av ett gurglande ljud i rummet intill. Det visade sig vara Kajsa som fått epileptiskt anfall och ramlat ner från sig korg. Fallandesjuka kallades man det denna sjukdom en gång i tiden när den drabbade människor. Vi vet inte vad Kajsa har varit med om tidigare i sitt liv, innan hon kom till det välskötta katthemmet i Kalmar och senare till oss. Men den som är kapabel till att ut en låda med tre kattungar och deras mamma vid en sopcontainer har säkert ett rynligt samvete. Vi åkte naturligtvis till djursjukshuset med Kajsa och en medicinering uprovades. Det fungerade skapligt, anfall förekom men det var inte täta och snart nog upphörde de. Men i samband med hennes vaccinatio på hösten utlöstes en formlig våg av epileptiska anfall som inte heller verkade ge med sig.
På djursjukhuset fick vi beskedet att det inte inte fanns mer att göra, I klartext: Kajsa kunde inte leva vidare med så täta krampartade anfall. Alla som älskat ett vet hur svårt det är att dra gränsen mellan liv och död. När börjar djuret på allvar plågas av sin sjukdom? Vad vet man? Har man djuret kvar för sin egen skull och förlänger livet bortom beprövad erfarenhet? Det här är svåra och kontroverisella frågor som veterinären oftast är bäst skickad att bedöma. Men erfarenheten hr också lärt oss, Britt-Marie och mig, att man till sist ändå måste lite på sitt eget omdöme. Det lärde vi oss om inte förr när vår nu fyraåriga Bernersennen hund Ruzzo för några år sedan var mycket allvarligt sjuk, men som med hjälp av specialkompetens hämtade sig och nu är hälsan själv.
Jag tror inte ens att vi tänkte tanken att ge upp Kajsas liv; det gör man ju inte med en familjemedlemmar. Istället sökte vi vidare, läste allt om sjukdomen och fann under över alla under, en av landets tre neurologer på läckebydjursjukhus i vår egen stad Kalmar. Nej, det var inte ett ögoblick tal om avlivning. Kajsa skulle ställas in på exakt dos och därmed kunna leva vidare, om än med sporadiska anfall. Nu har det gått tre månader och jag vågar nästan inte skriva, vidskeplig man kan bli för mindre, att hon nu inte haft ett anfall på mer en tre månader. Vi vet inte hur det blir längre fram, sådant vet man aldrig, men vi har redan fått flera månader tillsammans med denna 2.7 kilo tunga, underbara varelse. Därför säger jag till alla som har ett sjukt djur: stå på er, ge inte utan sök vidare, tillfråga den bästa kompetensen, alla veterinärer kan inte vara specialister på allt. En bra försäkring är guld värd, men kom ihåg också ihåg att pengarna för husdjuren alltid ligger överst i portmonnän.
Jag tycker att man skall ha Anders krönika i bakhuvudet när man har ett sjukt djur. Självklart finns det dom gånger då avlivning är enda alternativet just för att djuret lider för mycket men det finns också dom djur som avlivas i onödan just för att en veterinär dömer ut dom av bristande kompetens i sjukdomen. Så jag säger som Anders, stå på er, leta info, gå till en annan veterinär med mer erfarenhet av sjukdomen !
 
 

Ingen bra dag..

Jag tänkte ju skriva ett längre inlägg men tyvärr har jag ingen ork till det nu. I eftermiddags fick vi reda på att Andreas älskade moster har gått bort 🙁  Så det är inte så glatt här hemma.. Men katterna är verkligen fantastiska, just Marwin som har starkast band med Andreas har varit bra på att trösta honom.

Om ni undrar..

… vart jag är så är jag här 🙂 har bara behövt koppla bort allt och ta det helt lugnt i helgen. Var så trött förra veckan. Men senare idag skriver jag förmodligen ett längre inlägg 🙂
Hörs mer senare kära läsare 😀

Vart är solen??

Här undrar vi verkligen vart solen tagit vägen?? Det är ju så blött och kallt ute så katterna är bara på balkongen några minuter innan dom springer in.
Har i alla fall köpt lite råa kyckling vingar till pojkarna idag. Jag hoppas att dom fattar vad dom skall göra med dom. Senast jag köpte kyckling vingar så slickade dom bara på dom, men dom vingarna var lite för stora också.
DSC00197 (3)
Ger ni rå mat till era katter? Eller tycker ni att det är dumt? personligen är jag ju övertygad om att det är det bästa för våra kära katter. Jag försöker kombinera det med Orijen och Mjau blötmat eftersom det är lite pyssel med att hel Barfa dom.  Men har äntligen  öppnat en Ica som jag åker förbi varje dag med alla möjliga billiga kycklingdelar så det kommer bli mer kött än Mjau nu. Glömde dock kolla om dom hade hjärta och lever men jag tror dom kan ta in det om det inte finns.

Hoppa till verktygsfältet