Djurfamiljen

Off..

Idag hörrni är en riktig off dag. Det kommer typ snöblandat regn, det är kallt, jag har noll inspiration så jag har inget vettigt att skriva. Så nu skall jag ta mina myskissar och lägga mig i soffan och glo på någon meningslös serie och sova tidigt idag. Imorn hoppas jag på bättre väder, mer energi och inspiration..
Hörs mer imorn mina kära läsare 😀

Att bara se på..

När man gick i skolan så brukade man ju prata om mobbning och att även dom som bara stod och tittade på var en slags mobbare också. Som vanligt kunde jag inte låta bli att dra den paralellen när det gäller djurplågeri och hemlösa djur. Kände  mig verkligen som en påhängare häromdagen när jag såg en kärring vara väldigt hård mot sin hund. Kanske inte räknades som djurplågeri enligt lag men hade det varit på ett barn hade det nog räknats som typ misshandel.
I alla fall tanten står där men sin hund i Gullmarsplan, det första jag reagerar på är att hunden ser lessen ut. Sen går det förbi andra hundar och hunden som är en Dalmatiner (Vakthund) reagerar givetvis och skäller till. Tanten gormar då allt hon har och sliter tag i hunden jättehårt och sliter iväg med den. Hunden kröp i hop av rädsla och visade tydligt att den gav sig men tanten var ändå elak. Har man hund skall man för tusan ta sig tid och lära sig hundspråk. En hund som visar underkastelse skall man absolut inte fortsätta tillrättavisa. Dessutom så är det så i vargflocken att dom trygga individerna dvs alfa paret håller inte på och attackerar dom andra för dom har deras respekt ändå. Det måste ju bli otroligt förvirrande för en hund att matte som skall vara ledaren helt plötsligt visar sån osäkerhet att hon måste attackera. Jag har ingen hund men jag är övertygad om att hundar uppfostrar man bäst genom att vara  trygg och väldigt kärleksfull. Dom hundar jag har umgåtts med eller passat har respekterat mig när jag bemött dom med tryggethet och kärlek.
I alla fall jag ångrar att jag inte gick i fatt tanten och sa till henne att så behandlar man väll inte sin hund. Men sen är frågan hade hon tagit till sig av det? Oftast gör man ju inte det när man känner sig angripen på något sätt vilket hon förmodligen hade gjort om jag sagt något till henne.
Vad hade ni gjort?
Sen en annan händelse från att jag var liten som jag ångrar att jag inte kunde göra något åt just för att jag var liten och mina föräldrar bestämde över mig.
Det var så att min mamma jobbade som städerska på en förskola och när hon städade så lekte jag på gården och då kommer det helt plötsligt en svart honkatt och pratar en massa med mig och hon visar tydligt att hon vill att jag skall följa med henne. Jag följer med katthonan och nere i källaren till förskolan så har hon sina två kattungar, jag är helt övertygad om att katthonan bad om min hjälp. Katten var förmodligen hemlös och jag ville självklart ta med henne hem men fick inte för mamma för vi bodde ju i lägenhet. Inte för att det spelar roll tycker jag men är man ca 5-6 år gammal så får man helt enkelt lyda mamma och katten fick stanna där. Jag tänker fortfarande på den här händelsen ibland och har faktiskt dåligt samevte för att jag inte kunde hjälpa kattmamman och hennes ungar. Nu när jag bor i egen lägenhet med min sambo så kan jag ju agera helt annorlunda. Ser jag en katt utomhus som behöver min hjälp så skulle jag inte ha hjärta att lämna den åt sitt öde. Här hemma hos oss är hemlösa katter välkomna. Fast vi ser till att hitta en ny familj till katten eller få in den på ett bra katthem eftersom vi har ju våra fyra pojkar.
Hoppas ni som jag reagerar och gör nånting. Jag kan absolut förstå att man inte alltid kan låta den hemlösa katten bo hos sig eftersom alla katter är inte så snälla mot nya katter som våra. Plus att ibland har dom även öronskabb och sånt. Men att man i alla fall ringer runt till katthem eller kikar på hittekatter i fokus om någon kan ta kissen tillfälligt.
DSC00199 (2)
Vad gör ni om det kommer en katt och ber om din hjälp?

Glada kattpojkar!

Fast igår var dom inte så glada för vi pillade nämligen i deras munnar. Försökte skrapa tandsten och borsta tänderna på dom. Fick bort en del tandsten men dom blev så himla stressade så jag tror att vi får boka en tid hos veterinären i alla fall så dom får rensa bort det när katterna är sövda. Men usch jag tycker inte om att söva dom. Det innebär alltid risker men samtdigt så måste ju munnen hållas fräsch så att dom inte får ont. Förhoppningsvis så skall vi inte behöva göra om det sen. Nu äter dom ju ett jättebra foder och så skall vi borsta tänderna på dom med jämna mellanrum.
Något roligare var att pojkarna fick komma ut idag 😀 Marwin kom rusande när jag tog fram transportburen. Den betyder skooogen för honom.
Theodore hoppar över stock och sten 🙂 
20100418306
Balanserar
20100418307
Marwin spanar
DSC00195
Äter lite gräs 🙂
DSC00196 (2)
Eddie är ju så söt så man smälter
20100418308
Husse lyckades få ett riktigt fint kort på Eddie i solen 🙂
20100418309
Och på Hugo också 🙂
20100418312
Hugo spanar
20100418311
Hoppas ni haft en helmysig dag med era katter 🙂 ? Har era katter någon tandsten eller har dom sluppit det?
 

Kika på det här

Här är 2 namnlistor som ni gärna får skriva på, den första handlar om att vi vill ha högre straff för djurplågeri, skriv på HÄR
Det var Karin som har bloggen Karin kåserar som tipsade mig om den listan. Självklart vill jag precis som Karin att straffen höjs för djurplågeri. Det är så många som plågar djur och kommer undan väldigt lättvindigt med det. Det är helt sjukt tycker jag, djuren är oskydliga och snälla varlser på vår jord som vi skall vara rädd om.
Den andra handlar om att vi tycker Eskil Erlandson, jordbruksminitern borde avgå eftersom han inte verkar bry sig om djuren. Skriv på HÄR
Har har tex fått över 100 000 namnunderskrifter  på att det borde vara lag på att ID-Märka katter men han tycker inte det är nödvändigt. Han ansåg dessutom att det kunde bli för dyrt för ägarna!!!!! Tycker man att en ID-märkning som är en engångkostnad runt 300 kr är dyrt skall man absolut inte skaffa katt!!!
Sen tycker jag ni skall kika in denna grupp på Facebook: Vi längtar hem i den gruppen är det tänkt att man kan annonsera efter bortsprugna djur och ju större gruppen blir ju fler djur kan hitta tillbaka hem så gå gärna med i gruppen 🙂

Lejonkungen

Som ni vet alla bloggläsare så brinner jag väldigt starkt för att  hjälpa hemlösa och vanvårdade katter. Därför brukar jag skriva om Kattvärnet som är ett väldigt seriöst och bra Katthem här i Stockholm. På Kattvärnets hemsida finns historien om Lejonkungen, Kattvärnets första stora projekt. När man läser historian om Lejonkungen så sitter man med tårar i ögonen, i alla fall jag.
Lejonkungen
oggy
Det var en gång en ung gul hankatt som bodde i Brandbergen.
Vi vet inget om hans familj, bara att det var en dålig familj…
Katten föddes någon gång i början på nittiotalet och snart befann han sig utomhus, han hade blivit hemlös.
Vi vet inte vart familjen tog vägen, kanske de bor kvar än…
Katten levde sitt liv ute året runt, han blev snart känd bland kattägarna i Brandbergens nordöstra hörna. Han slogs med alla hankatter, han klättrade in på balkonger för att ta sig in till löpande honkatter, han pinkade på uteplatserna för att visa att det här var ju hans område…han hade ju inget annat, ingen familj, inget hem. Han försökte så gott han kunde att skaffa sig ett nytt hem, han gick in genom öppna altandörrar och lade sig i soffan, men blev alltid utkörd, han följde efter kvinnor som talade vänligt till honom och ville bli deras katt. Men de hade redan katt hemma…
Åren gick, katten blev äldre, fick ont här och var, öronens fransar visade att han varit i många bataljer. Det verkade som att han nog skulle få dö ute, en dag när han inte orkade längre, livet var hårt och tufft. Det gick ändå tack vare att vissa snälla kvinnor förbarmade sig över den hemlösa och periodvis fanns mat utsatt på vissa platser.
Efter många år, i mars år 2000, hände något…
En liten grupp människor gick runt och frågade efter den gula hemlösa katten, de satte upp lappar i husen och ville veta var han hade sitt högkvarter någonstans. De fick veta att han ofta höll till där Eriksbergskolan förut legat, där var nu nya bostäder och där hade katten nyligen befunnit sig i flera dygn under ett golv…
Jaktvårdaren Christer hade tillkallats men kunde inget göra, att skjuta katten där han befann sig var för farligt (för skytten). Katten hade till slut tagit sig ut och försvunnit. Han haltade, hade skurit sig ordentligt i höger baktass, det var fortfarande vinter, livet var ingen fest…
Men nu började mat dyka upp vid Eriksberg varje kväll…en kvinna kom dit och lockade på Lejonkungen varje kväll, kan det vara mej hon ropar på, tänkte katten. Han kom fram och visade sej, började dyka upp rätt ofta. När kvinnan Christina inte kom, kom Henrik, eller Sussi som han kände igen, hon hade matat honom förut…
Hon hade ofta sällskap med Anette. Vad betydde detta? De kom varje dag, i ur och skur, lämnade mat och lockade på Lejonkungen…
Veckorna gick, det blev sommar, de fortsatte komma, varje kväll, han blev mer och mer tam, Christina fick klappa honom och till och med klia på magen gick bra. En dag hade hon en stor svart bur med sig, därinne serverades maten, han var in och kollade läget, slog en drill för att visa att det här är min bur. En av sommarens få varma dagar var katten trött, dan innan hade han fått stryk av Jerry, en kastrerad hankatt, det var nog så att han började bli gammal…
Han låg på berget bakom Skorpionens gata och då passerade Annika med sina hundar. På andra sidan huset mötte hon Christina som fick veta att Lejonkungen ligger på berget bakom huset…
Tio minuter senare dök hon upp med den svarta buren och lockade… Katten var hungrig, det fanns mat i buren, han gick in och åt.
Då plötsligt gick dörren igen och livet tog en ny vändning. Katten fick övernatta i Christinas sovrum, hennes 5 (!) egna katter var nyfikna må ni tro, men han fann sig, sov stundtals och pratade stundtals…Flera veckor tidigare hade han börjat prata med både Christina och Sussi…
Dagen efter, måndag 10 juli fick Lejonkungen åka i lånad bil till Veterinär Holmberg i Lötkärr, där blev han vaccinerad och kastrerad, det var jobbigt men nödvändigt. Efteråt fick han vila ut hos Helen i 3 veckor, med dyna att sova på, toalåda, god mat och sällskap flera timmar varje dag, han blev tamare för varje dag och gjorde inte en ansats till att vilja närma sig dörren ut…
Den 2 augusti år 2000, i sitt 10:e levnadsår, en kvalificerad gissning, fick Lejonkungen ett nytt hem, hos Rikard, 22 år. De bor i en tvåa i Brandbergen, mitt i kattens gamla revir, men nu är det slut med att patrullera i ur och skur, nu är det soffhörnan som gäller. Denna vinter serveras god mat varje dag, mycket kel o gos och värme, ingen is och snö. Christina, (som är mamma till Rikard), Sussi, Anette, Helen o Henrik hälsar på lite då och då, så nu har Lejonkungen äntligen fått en ny familj.
Detta var väl en riktig kattsaga, eller hur?
Lejonkungen blev svårt sjuk och fick somna in hos veterinär dan före julafton 2008 efter 8,5 år som innekatt, i sitt 18e år. Han fick ett fint slut med Christina o Husse Rikard hos sej. Inget fanns att göra, men vi är glada åt att vi fick ha honom, dessa 8,5 år, han var Kattvärnets första stora projekt och kommer aldrig att bli bortglömd.
Ni kan träffa Kattvärnet på Perserkattens utställning i Haribohallen/VästerHaninge den 24-25 april.  Dom har med sig saker till försäljning (inkomsten går oavkortat till katthemmet), lotteri, samt svarar på frågor.