Djurfamiljen

Jag fick panik

Spread the love

Jag fick panik igår. Vi var ute på promenad i skogen igår och kommer fram till ängen.

Som vanligt så busar Dominus och Christian kastar nån pinne till honom. Bara det att i gräset ligger det nån sån där stålgrej till traktor som man harvar åkrar med. Dominus ser inte den förens han måste hoppa över. Hör hur Dominus börjar pipa högt flera ggr och lyfter upp bakbenet och sen lägger han sig ner. Aldrig hört honom pipa på det sättet så jag får verkligen panik och tror han brutit benet. Ser framför mig operation, gips och hela grejen. Ja man hinner tänka mycket på kort tid. Christian börjat känna igenom Dominus ben och som tur är så är han ok med att vi känner igenom benen så börjar förstå att det kanske inte var så illa. Vi lyfter upp honom och då stödjer han på alla fyra ben utan att halta och straxt efter så springer han igen så han fick nog bara själv en chock för att det gjorde så ont att slå i benet. Ett litet ytligt sår var det enda som syntes sen.
Jag fick panik

Jag vet att jag älskar Dominus men man blir väl extra medveten när sånt här händer. Annars hade jag inte fått sån panik. Christian behöll lugnet som tur var men han tyckte det var jätte otäckt så klart. Man vill ju inte att ens bebis ska bli skadad.

Var typ skärrad lång stund efteråt. Usch..

Har ni varit med om något liknande med ert djur?

6 tankar om “Jag fick panik

  1. Margareta Pennebrink

    Hade en fruktansvärd olycka, när min schäfer var unghund, sonen, då i 10 årsålder, var ute i skogen med henne, och en kompis, till honom, ringer mig och säger att Lib skadat tassen, och det forsar blod, någon hade slagit sönder en flaska, och ställt botten upp med vasst glas i mossan, dolt den delvis, sjuk människa, Lib lekte, landade med tassen på glaset och skar upp hela framtassen, blev sydd med över 30 stygn, tog hela sommaren att läka, glömmer det aldrig

  2. Emma

    Ingen sån olycka men Chessie blev ormbiten när hon var med vår hundvakt, tyvärr märkte ingen det förrän giftet spridit sig i hela kroppen och hon var riktigt dålig. Hon höll på att stryka med, hjärtat började så ojämnt och veterinärerna visste inte om hon skulle klara sig. Hon låg inlagd två dygn och sen vände det äntligen och vi fick hämta hem henne.
    Tror aldrig jag varit så rädd som när jag kom från jobbet till veterinären och såg henne ligga där, så liten och svag. Hon var så borta av giftet att hon inte ens märke att jag kom, hade lovat mig själv att hålla mig lugn för hennes skull men det gick ju såklart inte utan jag grät floder. Oändligt tacksam att det gick bra.

  3. Virpi Andersen

    Var ute på en långrunda med vår framlidna drever Ina, när hon plötsligt skriker till och faller ihop vid dikesrenen! Jag får panik! Hon ligger alldeles stilla och jag vet inte om hon dog eller…? Jag börjar känna efter om hon andas och om hjärtat slår när hon ställer sig upp, skakar på sig och låtsas som ingenting! Lite halt på framtassen. Jag ringer hem och ber husse hämta oss. Vågar inte riskera -vad det nu var som hände- en gång till. Kollade sen med vet. o de sa att det kunde vara ett bi/getingstick. Tydligen kan de reagera konstigt på en sån ”simpel” sak…..

Kommentera