Djurfamiljen

Jag har tänkt på en grej..

Spread the love

Det sägs ju rätt ofta att katter dras till människor som vill undvika dom av olika anledningar tex allergi, rädda, inte vet hur dom skall läsa kattspråk eller inte gillar katter.  Vet inte om det stämmer så himla bra? Våra katter brukar mest dras till människor som är avslappnade med katter och vet ungefär hur dom funkar. Personer som inte riktigt kan kattspråk brukar dom inte bry sig så mycket om. Människor som ger i från sig ett tjut av förtjusning och grabbar tag i någon av katterna och skall kraaaaama uppskattas absolut inte. Usch och fy en sån person är inte populär här. Människor som är rädda eller osäkra på katterna  brukar oftast bara ignoreras. Men det finns dom gånger katterna busat till det lite när dom märkt att personen verkligen är rädd. Eddie jagade upp en av våra vänner i vår säng haha. Visst våra katter kan hoppa upp i en allergikers knä men då handlar det om en person som gillar katter trots sin allergi och då utstrålar att den är bekväm med deras närvaro.

Ett lysande exempel på att våra katter föredrar människor som är kattmänniskor är när två av mina vänner är här och hälsar på. Båda är snälla, lugna och trevliga. Den ena har växt upp med hund och kan inte kattspråket så bra och den andra är uppväxt med katt och är jätteavslappnad i katters sällskap. Katterna tycker supermycket om henne som växt upp med katt medans hon som växt upp med hund bryr dom sig inte om. Lite rolig iakttagelse bara.

Vad har ni för erfarenheter av det här?

14 tankar om “Jag har tänkt på en grej..

  1. Gunilla och Frasse

    Frasse är som en liten hund och hälsar alltid alla gäster välkomna i dörren. Dock inte genom att utstöta glada skall och hoppa upp på dem 🙂 Men han tassar fram till dem och gör en grundlig nosologisk 🙂 undersökning. Låter sig klappas och är allmänt vänlig och förekommande.
    Beror nog på att han har levt ett otroligt lugnt liv utan störningar av andra djur eller småbarn – husse var på sitt trettonde år när Frasse kom till oss.
    Det är nog väldigt individuellt det där med hur katterna ser på icke-familjemedlemmar.
    Kramar och tassklappar

  2. Mary

    Våra katter brukar hälsa på gästerna och om de visar intresse så hälsar de lite mer. Adam är mera människointresserad än Fröken Tott och kan vara väldigt på (nosbuffa och så i ansiktet) om han blir uppmuntrad. Skulle någon inte vilja kela med dem (vilket händer ytterst sällan) så accepterar de det efter att de blivit avvisade ett par gånger. De brukar även inspektera skorna i hallen:) Tror inte våra katter någonsin har skrämt någon. Däremot har de blivit skrämda när någon varit väldigt burdus och kommit på dem snabbt då de inte varit beredda.

  3. Maria

    Det är helt klart samma här och jag har ALDRIG stött på katter som dragits till dem som är rädda, inte gillar katter osv. Vet inte men det känns som det är mest en kliché. Jag är oerhört tacksam över att mina inte dras till dem som inte gillar dem, för jag vet inte riktigt vad som skulle kunna hända om de drogs mer till såna och ville bli ”omtyckta” av dem. Nä, fy.. jag är kanske en av få lyckligt lottade som har katter som ENBART dras till dem som gillar katter och som vill dem väl :D. Tack för att du tog upp det här, har själv funderat lite på just det här då jag ofta hör talas om att katter mest dras till dem som vägrar ha med dem att göra.

  4. sofia

    Jag håller med till 100 procent! Jag har iallafall alltid känt att katter dras till mig, allt från grannars katter till hemlösa katter. och jag ÄLSKAR ju katter!Jag tycker det verkar vara samma sak med dig Heidi, att katter verkar dras till dig! 😀 hemlösa och så… 🙂
    Mina katter hälsar gärna på hos våra grannar lite då och då, men bara de som är snälla mot katter! de har lärt sig att inte gå till de grannar som ogillar katter! Katter känner ju av kroppspråk enormt mycket, så de märker nog ganska tidigt om det är en ”kattmänniska ” eller inte!

  5. Elina

    Du sätter fingret på något tycker jag! Mina katter dras till goda människor rädda eller orädda för katter. Fast så kan det också tilläggasatt alldeles för speedade människor inte går hem hos någon av dem – de smittas av för mkt go på något vis. Tuva spec. som faktiskt är den lugnare av mina två. (: Ang. området jag bor på, så är det många som har katten ute. Det enda som är jobbigt är de här ungarna som är ute sena kvällar o jävlas lite, men det tror jag kanske inte att man kommer undan om man inte flyttar ut på landet. ;P Jag ska verkligen vara försiktig när jag släpper ut dem. O jag skulle ALDRIG släppa ut dem om jag inte är hemma. (skulle oroa ihjäl mog isf!) Jag märker nämligen att Tuva mår dåligt av att inte få komma ut mer än vad jag har tid med. Så jag tror hon skulle må bra av att ta allt i sin takt, lite tjuren Ferdinand! (; (:

  6. Lillebror

    Tack för din kommentar! Själv brukar jag dyka ner i papperskorgen efter tops rätt så ofta. Brukar resultera i att den välter och allt hamnar på toa-golvet, men det är det värt!

    Jag tycker det där var en intressant iakttagelse! Har också ett bra exempel på det. När mamma skaffade mig och min syster, så hade hon vuxit upp utan husdjur (eftersom hennes pappa var mycket allergisk mot pälsdjur). Men när hon flyttade ihop med vår ”pappa” (hennes dåvarande sambo) skaffade hon alltså oss, och han är uppvuxen med katt. Det var lättare i början att vara kring, mysa och kela med pappa än med mamma. Varför vet jag inte! Det kändes naturligare att lägga sig på pappa än på mamma om vi alla satt i soffan, han var bara mer avslappnad kring oss än mamma, som ville ha vår uppmärksamhet hela tiden..

    Men det har ändrats nu så klart! – man behöver bara vänja sig lite (åt båda hållen), tror jag 🙂

    MJAUU! – Lillebror

  7. Kaninfamiljen

    Våra katter gör ingen skillnad alls på folk, eller kanske möjligen att de undviker småfolk som de inte känner. Familjens egna småfolk, dvs lillmatte och lillhusse, får dock mysa hur mycket de vill med dom.

    Våra kaniner (tar med båda här även om våran Nova är i himlen nu) är mindre förtjusta i människor som de inte känner. När vi har besök ligger de oftast och trycker under bord eller i tunnlar. Ganska kul eftersom alla därför fortsätter tro att kaniner är jättetråkiga husdjur…

    Men när bara vi i familjen är hemma så är det full fart på jätteskuttarna och då kommer också deras underbara personlighet, nyfikenhet och leklusta fram 🙂

  8. jenny

    Mina katter älskar min mamma av nån anledning, särskilt Zorro som hon tåler minst.. Hon har astma o reagerar på hans päls. Hon tycker om katterna men har inte växt upp med djur o e ovan vid dem, så hon är lite försiktig mot dem och skulle aldrig ta upp dem i famnen o det passar mina katter perfekt eftersom ingen av dem är knäkatter. Mina katter gillar inte människor som är för på. då drar de sig undan o springer så fort de ser den människan

  9. Max & Måns

    Som hittekatter är vi mycket reserverade mot nya människor.
    Men vi blir modigare och modigare.
    Första gången husse hade 2beningar här hemma gömnde vi oss tills de hade gått.
    Nu för tiden gömmer vi oss inte, och kan efter någon timmes observerande gå med på att bli klappad lite.
    Men det är bara husse som kan lyfta upp oss och så…

  10. heidi Inläggets författare

    Maria:
    Ja eller hur det finns så mycket konstiga fördomar som hänger med katter och det roliga är att dom som så benhårt vet dessa underliga saker har sällan katt själva 😉

    Va skönt att dina katter bara dras till snälla människor 🙂
    Syrrans kisse som är utekatt på landet är väldigt reserverad mot alla han inte känner vilket är superskönt då man inte vet vad han kan stöta på för människor ute.
    Ibland när jag är ute och går här där jag bor så möter jag katter som mer än gärna hälsar glatt på mig och vill kela. Jag får ju hoppas att dessa katter känner av att jag är snäll och inte hälsar på alla på samma sätt för deras eget bästa. Finns ju folk som kan vara elaka.

  11. Maria

    Japp, du har en poäng. Det är ju lite märkligt att de som vet så oerhört mycket, sällan har erfarenheten som krävs för att ha all denna ”kunskap”… 😉

    Mm, jag är oerhört tacksam över det :D. Åh, det är ju riktigt bra.. För som sagt, man vet ju inte vad han möter på för människor. Hade han då inte haft det sättet och tackla människor så skulle det ju lätt gå fel. Det är just sånt som gör mig så extra tacksam över att mina inte närmar sig vem som helst. Vet ju inte vad som skulle hänt annars. Det finns ju människor som inte vill katterna väl helt klart. Jag tror nog de känner på sig det, de har det nog inbyggt ;).

  12. Karin Kåserar

    Vad jag har hört, och även tror på, är att många katträdda vänder bort blicken. Och det tolkas av katten som ett leende. En del som vill klappa katten, men inte är så van vid katter har en tendens att titta för mycket rakt på och vara alldeles för direkta och på den stackars katten.

    Sambons syrra var här i helgen. Hon har en katt hon älskar. Och hon var suverän på att närma sig kissarna. Lugn och försiktig och mer på deras villkor. Och då var de mycket mer framåt än vanliga fall.

    Och det funkar alltid bättre när en person hälsar på än när det är flera. Och barn är värst.

    Tack för paketet :-)! Det är här och används flitigt (även kartongen har givetvis använts flera gånger ;-)). Kolla in min blogg, dagens inlägg handlar om katternas nya produkter :-).

    Kram Karin

  13. Elise

    När katter kommunicerar med varandra så visar de främst sín fromhet och avsaknad av aggresivitet genom att ignorera den andra katten. Därav att man brukar säga att allergiker och katträdda personer agerar likvärdigt och därför blir de mer snälla och attraktiva för katten.

    Gällande dina katter Heidi så tror jag att de är otroligt bortskämda med ”kattspråk” – hihi ta det som en komplimang, och även trygga i sin grupp så de behöver inte vara attraherade av en ignorerande person – den personen ignoreras tillbaka och på så vis är den accepterad i gruppen. =)

    Att katter ogillar högljudda personer är ingen nyhet haha – katter är ju ”lugna” djur.. (?)

Kommentera